Det här med att vara hypokondriker.. det är inte helt i min stil. Jag tror att jag är lite mer tvärtom. Men nu så börjar jag tro att det är något allvarligt fel på mig. Känslan går som inte att beskriva. Men jag känner nåt, typ.
Börjar man läsa runt lite på stora nätet så kan jag bara diagnostisera mig själv på ett sätt. Fast eftersom jag egentligen inte håller med om svaret så vet jag inte.
Den stora läkarboken säger: 30 års kris...
Nääääää..
Jag fyller tydligen 28 i sommar, jag trodde jag fyller 27. Vilken tur att jag har en man som håller koll på mig.
Mina symptom, you wondererer?
Well..
*Jag har klippt lugg. Något som jag alltid bävat, för att jag ser ut som en snorunge. Tillbaka till mellanstadiet, typ. Men jag gör ju inte det. Jag passar i lugg ju, och jag trivs! Jag har ett äldre ansikte än jag tror.
*Jag har alltid avskytt tajta jeans. Alltså tajt över arslet är en sak, men tajt runt vader och vrister. Noo! Nu har jag förstås köpt mig ett par stuprör och det är de absolut skönaste jag varit med om tror jag. Nu är dom inte supertajt. Men tillräckligt!
*Jag tycker det är megafult med färgade byxor. Typ, blå, gul, grön och alla dessa färger som finns. Nu kan jag inte annat än tänka på att jag vill ha ett par bärröda stupjeans.. Var kom det ifrån?
Det var väl några fina exempel. Så vad ställer ni för diagnos?
Tilläggas bör också att förändringarna skett på väldigt kort tid.
Tacksam för svar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar