*Skitdag..

.
Det här med att vara ensam. Vad tycker ni om det? Som småbarnsförälder, eller som förälder överhuvudtaget kan det ses härligt, underbart och avkopplande. Jag, jag får lite lätt panik.

Ibland har jag 4 timmar ensam i huset innan jag ska jobba. Då skulle jag kunna chilla i soffan och njuta av tystnaden. Men istället tar jag första bästa chans att fara iväg. Häromdan var jag ensam nästan 40 min, och jag hann bli rastlös.
Nu vet jag att Larne kommer att jobba+sova hela helgen. Så honom ser vi inte mycket utav. Paniken kom redan igårkväll. Nu är jag så rastlös, grinfärdig och hopplöst uttråkad. Det är inte så mycket känslan av att vara ensam just nu, det är för att jag vet att vi kommer vara ensam såå länge.

Usch, elände! Jag har aldrig tyckt om att vara ensam. Jag finner ingen glädje alls i det. Jo det händer, väldigt sällan. 2 ggr per år kanske. Men då ska det vara för att jag ska göra något speciellt.

Nåja, överlever gör jag ju. Nu ska jag försöka hitta på någon middag till mig o lillan. Fantasin och viljan är som bortblåst. Hade det bara varit jag hade jag inte ätit alls.. Typiskt!

Bläää! Återkommer när jag är på bättre humör!