*Bättre sent än aldrig..

.

Vi började dagen alldeles för tidigt! Jag tror bestämt att den lilla klev upp vid sju och jag klev upp ca 20 min senare. Jag gillar INTE att bli skriken upp ur sängen.
PAPPPPAAAA! PAAPPAAA! KOM NUUUU! FORT!
Hon ropar alltid på Larne eftersom han kliver upp 8 av 10 ggr medan jag sover vidare.

Man får ju lite lagom panik eftersom det låter som om världen håller på att gå under och man dessutom vet att hon är magsjuk. Så man gör sitt bästa med att vakna, få på sig kläderna åt rätt håll och sliter isär ögonlocken för att hinna fram till barnet där hon bara sitter och ler. (då kan man lätt dra en ramsa för sig själv, helt ok) Hon vill förstås inget. SOM VANLIGT!

Behöver jag förklara att jag inte är en trevlig

människa på morgon?

Hell no!

En kanna kaffe senare och några rök ute på

bron så börjar jag nu vara människa...


Nu kan jag säga GOD morgon =)