*Hur många jävla svordomar som helst..!

.
Idag är en sån där dålig dag. Nästan så man skulle kunna tro att jag är gravid.
Vaknade på dåligt humör när mannen ca 25 innan dagisdags och jag fortfarande låg i sängen, att jag skulle fara på dagis med Liten. Jaha, det innebär alltså att jag hade ovaknat, orökt, okissat, okammat rufset, oplockat fram kläder och obråkat med Lilja inför påklädningen. Tack för den!

Sen har dagen bara fortsatt. Jävlat sämst humör. Allt känns trist och tråkigt. Jag är så jävulskt less på det här hemmet. På att plocka och försöka hålla undan medan det känns som att de andra två bara drar fram. Det finns ingen idé med att göra nåt när det inte syns ändå. Den stora jäkla trunken med kläder har stått i snart en vecka och tagit upp hela hallen så man ska snubbla över skiten varenda gång man går förbi. Det är INTE min packning!

Kattfan löser så mycket hår att jag ids inte ens dammsuga soffan längre, för det blir då fan ingen skillnad! Kattmaten stinker, hela tiden!

Barnet gnäller och tjatar om allt och precis ingenting. Hon väntar bara på att pappan ska komma hem så får hon som hon vill.
För "mamma bara skriker och pappa bryr sig inte om jag slänger de på golvet" - Liljas egna ord.

Jag har ont i huvudet och mår illa. Det går fan inte över hur mycket värktabletter jag knaprar, kaffe jag dricker eller frisk luft jag får.

Kissekatten är övergo och supermysig. Det betyder att hon kloar konstant. Kloar sönder alla kläder man har. Kattfan!

Snart dags för middag. Jag har inte tagit fram något att äta. Nej, inte idag heller. Jag ids fan inte. Har ingen fantasi och vill inget äta. Skulle kunna ge Lilja en banan till middag. Bara för att hon ska va nöjd en stund. Vill inte ens gå in i köket. Fy fan va tråkigt!

Jag behöver en vecka borta. Bort bort bort. Ensam i en stuga någonstans. Vill inte ha några måsten. Bara lite musik, en tv, katten, lite vin och cigg. Då skulle jag må prima!
Inte för att Lilja är speciellt jobbig. Det är hon ju pinsamt sällan. Bara för att jag är så less. Less på att vara mamma. Ja, det är jag. Man kan bli det och ja, det är helt okej att säga så. Klart som fan att min mamma har varit spyless på mig. Alla blir less på alla, någon gång.

Så det så!


Gnäller hojjn om vindruvor EN gång till så slänger jag ut henne på bron!!!!!!!!