Detta inlägg kommer direkt från hjärtat. Här är tankarna hitan och ditan. Så inga klagomål på stavning eller röd tråd tack. Försök iställt att förstå.
Hur många av er har någon gång känt ett "spöke", (eller som jag väljer att kalla dom för: bus) alldeles alldeles för nära? När det blir sådär jobbigt och obehagligt. Jag har alltid sagt att busar kan inte göra dig illa. Det tror jag fortfarande inte. Alla som märker av busar på ett eller annat sätt käner olika. Jag kan inte se, men jag känner i kroppen att någon står där, vilket gör att jag ser med själen... typ.. Väldigt svårt att förklara. För er som vet, ni vet. Jag är ingen spökjagare, jag har inte upptäckt när jag var liten att jag kan se spöken. Det har alltid varit ett intresse för mig. Jag har varit lika säker som skeptisk som rädd. Men för några månader sen hände något som vände mig totalt. En invecklad historia att skriva ner, så jag lämnar det så.
Vill nog många veta så kommer jag att skriva ner vad som hände...
Efter den händelsen har jag blivit mer säker på vad jag känner, vilka vibbar som är vad och vad som är fantasi. Ni som följer min blogg kanske kommer ihåg "busen". H*n har varit väldigt anonym på senaste. Men under idolfinalen blev nog spänningen för stor. För där kom h*n.. Jag berättade för Larne att vi hade besök. Han bara ryckte på axlarna och frågade var, så jag pekade och han hälsade på Busen. Jag vet inte om han tar det för svammel eller om han faktist tror att busen är där. Det är hans val.
Men det jag egentligen tänkte berätta var att jag hade besök inatt, hos mamma. För att återgå till det som inte är en röd tråd just nu, så kände jag mig väldigt obehaglig just då. Jag kan inte skaka av mig känslan riktigt. Jag tror inte den busen ville mig illa. Men jag kände mig väldigt obehaglig. Kan hända att jag tog åt mig av hans känslor eller så var det enda känslan han/hon kunde förmedla.
H*n sa iaf : Jag kommer alltid att älska dig...
Jaha, hur läskigt är inte det då? Första tanken när jag vaknade var att något hänt Larne. Att det var han som hälsade på mig. Sen gick tankarna till gamla pojkvänner och släktingar. Vääldigt jobbigt!
Kanske var det därför Lilja sov så himmelens oroligt inatt. Jag tror nästan det. Hon vände och vred sig, gnydde och grät.
Som sagt, det blev ett invecklat, lite knepigt inlägg. Men det är svårt att få ner något abstrat i skrift. För mig är saken biff, men för många är det bara blubbblubb,,
Så jag lämnar det så. Vill gärna höra era åsikter om saken.
Tack och bock!
Det var nog morfar han har varit i farten i det sovrummet tidigare.
SvaraRaderaJag är en verklig skeptiker då det gäller mig själv och sånt här...på ett sätt...men ändå inte. Jag ahr aldrig sett eller hört ngt, eller känt ngt heller, och jag tror inte på "spöken" som så. Jag tror däremot inte att alla som säger sig se och känna svammlar. Då vi köpte huset här så visste jag ju att de som ägt det hela tiden innan oss var döda, så därför försöker jag alltid tänka gott om tanten och farbrorn, att de nog sulle bli glada av att vi nu tar hans om deras hus..du vet IFALL de skulle komma tillbaka så kanske dom inte är så arga iaf...S:
SvaraRaderaJa du mamma, det kanske var det.
SvaraRaderaKanske du skulle gästblogga och berätta om det.
Jag har alltid trott på andar och du verkar ha fått en förmåga att känna dom. Inte så roligt alla gånger kanske, men det finns ett sätt att stänga dom ute när man inte vill kunna känna dom och kunna "ta in dom" om man tycker det blir för mycket ibland.
SvaraRaderaJag skulle jättegärna vilja höra den där historian som hände dig. Hoppas du skriver och berättar.
Jag har aldrig känt som om någon har varit här och hälsat på, men jag vet att nära och kära gör det då jag har en vän som är väldigt duktig på att känna andar.
Jag skulle så gärna vilja veta om pappa är här och när han är här så jag kan prata med honom. Så just då skulle jag vilja ha den förmågan. Men samtidigt känns det ändå skönt att inte ha den då jag skulle säkert bli väldigt fixerad vid det och försöka få kontakt alldeles för ofta :P Och sen skulle jag nog bli så rädd på samma gång.
Vi hade besök en dag av en av pappas bästa vänner via babymonitorn och det var väldigt väldigt obehagligt om än han bara ville säga hej.
Nu kanske en del tycker man är tokig som tror att det var han som pratade i babymonitorn, men jag är helt säker på att det var han och ingen långtradarchaffis som dom säger kan hamna på babymonitorns kanaler :)
Oj, det här blev visst en roman! Hoppas du orkade läsa igenom det :)