*Deppo..

Ännu en ny dag, tänk att dom alltid kommer ! En vacker dag så är det inte så och man får aldrig mer se sina nära och kära i ögonen igen. Hemska tanke! Jag funderar ibland hur livet skulle se ut utan Larne. Inte som att vi aldrig träffats, utan utan Larne som i att han skulle försvinna från livet, från oss. Hur fortsätter man leva efter något sånt?
Alldeles för mycket har hänt det gågna året att tankebanorna runt ämnet är svåra att skjuta undan. Många familjer som tappat sina syskon, barn, vänner och föräldrar. Livet är inte rättvist och alla dessa olyckor gör att jag nästan tassar på tå. Jag är livrädd för att förlora någon jag älskar. Jag har inga "gamla" släktingar kvar i livet. Så om åldern ska ta ut sin rätt så är det många år kvar. Men som vi alla vet så dör inte människor bara av ålder. Det skrämmer mig. Jag är inte den bästa på att hantera sorg. Det har jag lärt mig den jobbiga vägen. Tyvärr.
Nää fyfan!
Det här är väl inget ämne att skriva om såhär på fm.

Jag lägger mig och ser lite The hills istället...