*The animals..

Malla skriver idag om sina husdjur hon haft under sitt liv. Vilket fick mig att tänka på mina.
Vi har haft en lång rad av djur, alla älskade, mer eller mindre. Men en del smög sig in och kommer alltid bo i en speciell vrå i hjärtat.

Jag tänker på Sigge. Världens finaste lilla kissemiss som visade sig vara en flicka. Hon hade den mjukaste och lenaste päls man kan tänka sig.

Jag tänker på Jerry. En collie vi hade. Så klok och omtänksam. Han såg alltid på mig när jag var ledsen, ofta innan jag visste det själv. Jag minns så  väl när jag satt på golvet och grät, han kom och slickade mig på kinden, sen låg han med huvudet i knät på mig resten av natten.

Jag tänker på Cosmo. Min första tamråtta. Den finaste och mysigaste lilla varelsen. Han blev räddad som en liten liten rädd mus från terrariet där syrrans Elafe hade tänkt äta upp han. Han räddades och var så tacksam över livet att han vigde sitt liv till att älska mig. Det är svårt att tro om en råtta, men han var mer som en hund eller katt. Han kunde sova middag med mig i sängen, ihopkurad vid bröstet och inlindad i håret. Han satt i soffan när jag såg tv. Han bodde mer utanför buren än innanför. Precis som det ska vara. Hans liv var menat för mig. Egentligen var han fär liten för att överleva utan mamman, när han räddades och han levde på en grym övertid. Men en natt somnade han in. Jag minns den morgonen efter som om den var igår..

Jag tänker på Iran och Irak.  Varför vet jag inte, för de var två otroligt fula och elaka höns vi hade. De jagade folk från gården och högg en i benen om man gick förbi.. Tvi!

Jag tänker på Agda och Oscar. Betydligt Snällare och finare höns. Såna tjocka små fina fågelfän. Varje morgon, samma tid satt dom på bron för att få sin frukost, fil och havregryn. (Mamma, sånna ska du ha)

Jag tänker på Prylle. Älskade lilla äckliga pippifågel. Han var en grön blåpannad amazonpapegoja. Pratade gjorde han, alldeles för högt. Han gillade att lyssna på carolas julskiva och äta bregott direkt ur förpackningen. Han var väldigt kärlekskrank. Han gifte sig med de flesta kvinnorna (på fågelspråk), han avskydde pojkvänner. Att vi hade killkopisar hemma brydde han sig inte om, men om det var en pojkvän till mig eller syrran så blev han extremt sotis med en gång. Oftast kröp han in bakom nacken och "parade" sig mot huvudet. Inte kul! Men söt var han. Som vi har skrattat med den fågeln, finns sååå mycket att berätta. Men som vi har svurit och skrikit också. Oj oj oj.

Jag tänker på Grynet. Ännu en råtta. Han var också sådär extremt mysig. Han apporterade bollar. Älskade glass och att bada.

Jag tänker på Nickan. En liten hundvovvsing. Väldigt gosig, men lite dum och tjurig. Jag minns de få gånger hon fick eller lyckades smita in i mitt rum på natten. Stilla som en död sill kunde hon ligga längst ner i sängen fär att jag inte skulle märka henne. De gånger hon blev inbjuden att sova med mig så låg hon med huvudet på kudden och täcket över axlarna.


Oj oj oj, nu blev det här betydligt längre än jag tänkt. Så jag sätter stopp där fastän jag har huuur många fler djur som helst att skryta om. En annan dag..

Typiskt, nu blev jag sugen på att skaffa råtta igen..