.
Idag har vi haft årets premiärtur med cykelkärran. Jag var rädd att lillan skulle skrika och gapa, precis som i början förra året. Men först såg hon hjälmen och uttryckte sin glädje med att skratta, hoppa och peka ivrigt på den röda fina hjälmen. Sen när jag monterat ihop kärran så brister Liljas glädje i något hon inte kunde hantera...
-Thihi, åååka! Mamma!!!! ÅKA!
Okej, jag tog det som att hon kände igen allt från förra året. Hur som haver, vi packade ihop oss och satte iväg efter gatan. Jag väntar en stund på en reaktion och till sist frågade jag om hon var vaken..
-Mamma! Wiiii! Wiii! sen klappade hon händerna.
Vilken grej, vad roligt! Jag är med andra ord nöjd över dagens utmaning. Det blev ingen kamp som jag trott, istället var hon totalt överlycklig och spänd. Hon vinkade och hejjade på alla vi cyklade förbi. Jag tror jag ska gömma hjälmen i tvättstugan, annars finns risken att jag måste cykla henne till dagis imorgon bitti..
Nu ska jag ut och röka, sen blire en dusch.. yess!
sötunge!
SvaraRadera