*Frozen pelvis..?

.
Jag ser inte mig själv som en hypokondriker. Lite mer tvärtom faktiskt, jag ser sällan en sjukdom i mina krämpor eller symptom utan avfärdar hellre som något tillfälligt. Sen har jag gång på gång blivit överbevisad att jag faktiskt har både det ena och det andra i kroppen..

Men, nu börjar jag faktiskt fundera.. Kan hända att det är lite utav en önskan mer än hypokondriskt. Jag har sedan i söndags haft ont i magen. Längst ner i magen, under naveln ungefär, där hela baby-making-maskineriet befinner sig. Först trodde jag att det av någon anledning var träningsvärk, för det känns lite som så. Men om jag spänner musklerna och trycker så känner jag inget alls. Däremot om jag slappnar av och trycker så gör det ont. Jag behöver inte trycka för att det ska smärta.
Nu låg jag inatt och funderade på vad och varför. Sen kom jag på det!
Frozen pelvis! Eller nåt liknande..
Skulle ju kunna vara ett alternativ. Saken är den, OM det skulle vara något sånt så kanske det innebär att jag skulle behöva operera bort hela skiten. Därav önskan.. Då behöver jag ju inte vänta i flera år!

Ok, jag är medveten om att det låter lite grymt och jag ber om ursäkt om någon tar illa upp. Men det känns som ett snabbt alternativ till att få bort allt som har med graviditet att göra. Sketabra!

Som sagt, nu tror jag inte att det är någon fara, men har det inte blivit bättre på någon dag så måste jag ju kolla upp det märkliga..

På tal om läkare, på torsdag är det äntligen dags för röntgen av gallan. Jag tror inte att dom hittar något eftersom jag inte har så stora problem längre. Stenarna passerade nog senaste anfallet.
Jag väntar även på resultat av senaste provtagningen för njurar och prolaktin, sen blir det magnetröntgen på huvudet igen.


Tur man är frisk och kry såhär som 27-åring!