9 mars 2011

*And she shouted in silence..

.
Jag ska berätta något för er..
Vet inte varför, men jag har tänkt mycket på det den senaste tiden, av självklara anledningar.
Minns ni min lilla bloggpaus i aug?
Jag vet att bland annat Nadia var väldigt orolig, men jag svarade aldrig på kommentarer för jag visste inte exakt vad jag skulle svara.
Hade allt varit "normalt" hade jag numera suttit med en liten bebis i min famn.. Barnet skulle ha blivit född i mitten av mars typ..
Valet vi gjorde är inget jag ångrar. Absolut inte! Men ibland, när jag är ensam så kommer en liten skuldkänsla. Kanske för att jag inte bestämt mig för vad jag anser om liv. När livet börjar, själen och hjärtat.
Jag vet att hjärtat inte börjat slå, där var  vår gräns. Men när börjar livet?

Jag är nu ännu mer säker på min sak. Jag ska aldrig mer vara gravid. Helst vill jag operera mig, bort med hela baby-making-området. Jag vill inte riskera att bli gravid, för det kan man bli även med de bästa medel.

I gravidvecka 6+0 gjorde jag ultraljudet. En liten böna.
Magen hade växt och brösen var stora. Under våran smekmånad började hormonerna försvinna ur kroppen och jag såg nästan ut som en ogravid igen.

Både jag o Larne är emot abort. Men på grund av hur jag mår som gravid så klarade jag inte av det i mer än tre dagar. Tre dagar! Sen svängde jag ut cykeln mot en lastbil i trafiken.

Som sagt, jag ångrar inget.

Jag vet att mina änglar ser efter det lilla pyret, var h*n än är..

3 kommentarer:

  1. Ja måste säga att ja känner me dej.
    Ja är som er totalt emot abort men de finns undantag.
    Ditt fall är ett i min synvinkel.

    Alla är inte skapta för att bära barn.
    Jag är inte heller de med min kropp så att säga, och vill de sig sen i framtiden finns de alltid adoption.
    De finns många barn ute i världen som inte har nån familj och kanske är ni rätt familj i framtiden.
    bara ni vet.

    Ja har själv aldrig gjort en abort och ja vet inte om ja skulle klara av de då ja nu vet vad som kommer av de.
    Men de är strongt gjort av er att gå igenom detta och känns de rätt är de rätt också.

    Massor med kramar från Ingela och jonna

    SvaraRadera
  2. Javisst ska man strunta i alla dessa kommentarer,men man kan inte annat än att bli lite småirriterad.Det ÄR ett heltidsjobb trots att di små är världens snällaste,något som alla inte verkar förstå.Men vi gör ett kanonjobb oavsett! =)

    Men holy smoke!
    Strongt gjort av er.Jag är varken för eller emot abort utan det beror mer på själva situationen.Är det ett val man vill göra så är det ett val som är rätt!Starkt gjort av er!

    SvaraRadera
  3. Åh, jag bara ryser när du skriver så - att du svängde ut i trafiken!
    Jag minns att du skrivit förr om att din tid som gravid med L inte var...trevlig? (den var hemsk vad jag minns, alltså hur du mådde) och att du mår bra i dig själv, att L har en mamma som mår bra och att den andra L har en fru som mår bra är viktigt! Bönan har anslutit med många andra bönor och har det fint! :)

    SvaraRadera