*Beslutsångest..

.
Nu börjar det kännas som att revbenet läker. Det gör inte alls lika ont och jag kan tillomed ligga på sidan, nästan obehindrat.
Just idag är jag otroligt träningssugen.Förkylningen är som bortblåst, tror jag.
Ingen träning nu på ganska exakt en månad, men det känns verkligen som en evighet. Det där flubbiga som befinner sig på maggen kryper sakta men säkert tillbaka. Musklerna smälter bort fortare än is i Sahara. Tragiskt!

För att glömma utseendet ett tag så får vi inte glömma vad otroligt mycket bättre kroppen mår. Min mage har totalt kejkat sen jag slutade springa. Mycket har dock att göra med alldeles för mycket mediciner. Men nu är det slut med dom också. När man dessutom har "mjölkmage" så måste amn fan röra på sig. Jag iaf. Annars blir jag svullen som f*n.

Kanske man skulle börja lite långsamt och känna ifall revbenen klarar trycket. Hmm, jag ska ut å röka medan jag funderar på saken. Lite hantlar ska armarna få känna av iaf..

Hejsålänge!