*Varning för en hel del svordomar..

.
Idag skulle jag vekrligen inte klivit upp ur sängen. Just nu vill jag bara krypa ner under täcket och grina tills imorgon. Jag är så förbannat less! Less på allt just nu. Just idag är en riktigt dålig dag.
*Vaknade först med myrkryp- bara det kan förstöra en solig dag.

*Sen ringer en läkare från kalix- Jag kommer inte hinna med någon operation det här året. Imorgon stängs verksamheten och tar julledigt. Jaha! Så man får inte vara sjuk under jultider???? Men jag som har legat etta på listan, har nu avancerat upp till etta på akutlistan.. Jaha!! Finns det flera listor? Läkaren som ringde kunde inte förstå hur min läkare hade lovat mig en tid före jul. Men jag är första galloperationen 2012. Jamen man tackar! Då har jag redan hunnit skära ut skiten själv!

*Sen lackar telefonhelvetet ut. Precis när jag ska försöka fixa sällskap på stan. Stressar så inibomben att jag glömmer ta på mig en tröja. Alltså varmare tröja än den tunna. Babyvakten som jag skulle lägga ut i brevlådan hittar jag inte laddare till eller bakstycke till ena delen. Nåja. Lycka till!
Kommer in till stan, skickar ett sms till vännen, som verkar gå fram. Men får inget svar. Scannar stan i en timme sen ger jag upp och går hem. Magen hungrig. Höften värker.

*Medicinen som jag skulle hämta ut, näää det receptet hade inte kommit in, trots att det skulle vara där igår. Vilken jävla tur att jag har lånat spasmofen av en kompis. Men att jag behöver dubbelt så mycket utskrivet för att återlämna till den behövande kompisen, det får helt enkelt vänta!

Klockan är bara lunch och jag är beredd att slänga in handduken! Jag tror att jag tar Lilja på en buss någonstans och rymmer. Ids fan inte vara hemma. Då kommer jag bara att bråka på henne. Illa, jag vet. Men så är det.
Så vad händer nu då? Då är det bara att sätta igång och äta sig sjukare. Här ska mumsas choklad tills det sprutar ur öronen. Då kanske jag kan få en operation.
För i ärlighetens namn är jag såå less. Jag är trött och energilös. Jag är fysiskt och psykiskt trött. Less på att hela tiden planera så jag slipper vara ensam, less på att hela tiden vara rädd för att den lilla portionen mat jag äter ska förvrida kroppen i hemska smärtor. Rädd för att få ett riktigt illa anfall samtidigt som jag är ensam med Lilja, rädd för att hon ska se sin mamma kräla på golvet i svett, kramper och spyor.

Jag orkar verkligen inte mer!!!!!