Jag skulle gärna säga att dagen har varit bra, med uteaktivitet och annat bus. Men dagen började med gråt, tjureri och stora tårar. Från mig. Lilja visade sig fån sin absolut bästa sida, trots total kaos på morgon. 20 min före avgång hemifrån var hon klädd, mätt, tvättad och borstad. (Vi brukar få slita henne från frukosten till bilen) Hur som..
Vi klev upp på morgon och Larne ska släppa in katten som varit ute hela natten. Istället för att skrika på oss, som hon brukar göra, satt hon kvar på bänken ute. När hon väl tagit sig in ser jag att hon bara går på 3 ben.
Alldeles tilltufsad och märkbart smärtpåverkad. Med mycket möda tar hon sig tillslut upp i soffan, till sin trygga plats. Där skriker hon så fort jag stryker på pälsen över ena låret. Resten av kroppen går bra, men just benet hade hon ont i. Känsliga jag fick ju såklart panik med en gång. Larne skulle på jobbet, Lilja på dagis och någon snubbe skulle komma och besikta värmetjofräsen i garaget.
Där ligger hon, min lilla bebis och mår så dåligt. Huvva vad en katt kan se eländig ut!
När jag lyckats ragga skjuts så åkte vi till farbror djurdoktor vid elva. Herregud vad jag grinat fram till dess. Men redan innan vi lämnat hemmet så såg Esther ut att må mycket bättre.
Inte ett ljud i bilen, jätteduktig. Inte ett pip när vi satt i väntrummet eller när hon skulle vägas ute bland hundarna. Såklart skrek hon när vet. klämde och kände på benet.
Hon har blivit biten av en annan katt vid svansroten och förhoppningsvis benet. Sen var hon vääldigt öm i området under svansen. Så mest troligt har hon fallit offer för en våldtäktsbenägen hankatt.
Min stackars liten liten misse! Herrejisses vad det gör ont i mammahjärtat...
Nu, efter smärtstillande och antibiotika så ligger hon i soffan och sover. Hon kommer nog ligga där ett bra tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar