* Frihetsångest..

.
Ibland skriker min kropp efter lite frihet.
Jag vill kunna göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill.
Jag vill kunna åka bort och bete mig precis så som en mamma och fru i snart 30 års åldern inte ska bete sig.
Jag vill festa och dansa till tidig morgon, dansa på bordet och flirta oskyldigt med allt och alla.

Lite frihet, glömma bort ansvar och förpliktelser. Leva lite på gränsen till något annat.

Men så plötsligt vaknar jag ur drömmarna och inser att jag har världens bästa liv (nästan). Jag är glad och lycklig (nästan jämt), jag har världens finaste dotter och man (jämt). Så jag är nöjd!

Ändå finns det där någonstans i bakhuvudet. Som ett myggbett man inte kommer åt att klia. Ibland når jag, en kort stund av "frihet" sen tillbaka till ansvaret det innebär att vara mamma och fru.

Nu tror jag att jag måste hoppa i joggingarna och bege mig på grisan tror jag minsann...